World Harmonized Light Vehicle Test Procedure (WLTP) är en globalt harmoniserad standard för att mäta bränsleförbrukning, koldioxidutsläpp och andra förorenande utsläpp från personbilar och lätta lastbilar. Denna metod, som introducerades för att ersätta den tidigare NEDC (New European Driving Cycle), syftar till att ge mer realistiska och representativa resultat genom att spegla verkliga körförhållanden. För att fullt ut förstå WLTP är det viktigt att granska de testparametrar och metoder som används inom denna procedur. Denna text kommer att utforska de olika aspekterna av WLTP:s testparametrar och metoder, hur de tillämpas och vilken inverkan de har på att mäta fordonens prestanda och miljöpåverkan.
Vad är WLTP?
WLTP, eller World Harmonized Light Vehicle Test Procedure, är en standardiserad testmetod utvecklad av FN:s ekonomiska kommission för Europa (UNECE) för att ge mer realistiska mätningar av fordonens bränsleförbrukning och utsläpp. WLTP introducerades för att ersätta den äldre NEDC-testcykeln, som hade varit i bruk sedan 1980-talet. WLTP syftar till att spegla verkliga körförhållanden bättre genom att inkludera fler och mer varierade testscenarier.
Till skillnad från NEDC, som baserades på idealiserade och föråldrade körcykler, tar WLTP hänsyn till moderna körförhållanden, varierande körstilar, olika klimat och utrustning på fordonet, vilket gör att resultaten blir mer representativa för verklig användning.
Testcykeln i WLTP
En central del av WLTP är dess testcykel, som är uppdelad i fyra olika faser som speglar olika typer av körning. Dessa faser inkluderar låg, medel, hög och extra hög hastighet, vilket gör att testcykeln täcker en bred variation av körsituationer som en förare kan uppleva i verkliga livet.
Låg hastighet
Den första fasen av WLTP-cykeln representerar körning i stadsmiljö med låg hastighet. Under denna fas körs fordonet i hastigheter mellan 0 och 60 km/h, vilket inkluderar många start- och stoppmoment som är typiska för stadstrafik. Denna fas är särskilt viktig för att bedöma hur effektivt fordonet hanterar bränsleförbrukning och utsläpp under korta resor med frekventa inbromsningar och accelerationer.
Medelhastighet
Den andra fasen omfattar körning i hastigheter mellan 60 och 80 km/h, vilket motsvarar landsvägskörning eller körning på större vägar. Under denna fas utvärderas fordonets förmåga att bibehålla en stabil bränsleförbrukning och låga utsläpp vid mer konstant körning, som ofta sker utanför tätbebyggda områden.
Hög hastighet
Den tredje fasen av testcykeln representerar körning på motorväg med hastigheter mellan 80 och 100 km/h. Denna fas fokuserar på att utvärdera fordonets prestanda och effektivitet vid högre hastigheter, inklusive förmågan att accelerera snabbt och bibehålla höga hastigheter utan att bränsleförbrukningen och utsläppen ökar för mycket.
Extra hög hastighet
Den sista fasen täcker körning vid extra hög hastighet, över 100 km/h, som simulerar snabb motorvägskörning. Här testas fordonets kapacitet att hantera krävande körförhållanden, som omkörningar och körning i hög hastighet under längre perioder. Denna fas är kritisk för att förstå hur fordonet presterar under de mest ansträngande förhållandena.
Viktiga testparametrar i WLTP
För att säkerställa att WLTP ger en realistisk bild av fordonens prestanda under verkliga förhållanden, omfattar testmetoden flera viktiga parametrar som påverkar resultatet. Dessa parametrar inkluderar temperatur, växlingsmönster, vikt och utrustning, samt aerodynamik och däckmotstånd.
Temperatur
Temperatur är en kritisk parameter i WLTP eftersom den påverkar både bränsleförbrukning och utsläpp. Under WLTP-tester genomförs provkörningarna vid en standardiserad temperatur på 23°C, vilket ligger närmare verkliga genomsnittstemperaturer än vad som tidigare användes i NEDC. Testerna tar dock också hänsyn till fordonets prestanda i olika temperaturförhållanden för att ge en mer komplett bild av hur klimatet påverkar fordonets effektivitet.
Kallare temperaturer kan öka bränsleförbrukningen eftersom motorn behöver arbeta hårdare för att nå sin driftstemperatur, medan varmare temperaturer kan påverka fordonets kylsystem och däcktryck, vilket också påverkar prestandan.
Växlingsmönster
I WLTP anpassas växlingspunkterna efter fordonets specifikationer, till skillnad från NEDC som använde ett enhetligt växlingsschema. Detta innebär att växlingsschemat under WLTP-tester är mer representativt för verklig körning och förarens beteende. Genom att simulera realistiska växlingsmönster, beroende på motorstorlek, fordonets vikt och kraft, ger WLTP en mer korrekt bild av bränsleförbrukningen och utsläppen under olika körförhållanden.
Vikt och utrustning
WLTP tar hänsyn till fordonets vikt och extrautrustning, som luftkonditionering, större däck, takräcken och andra tillbehör som påverkar fordonets prestanda. Denna parameter är viktig eftersom extrautrustning kan öka fordonets vikt och därmed påverka både bränsleförbrukning och utsläpp negativt.
Genom att inkludera denna faktor i testen ger WLTP en mer realistisk bild av hur fordonet kommer att prestera i den konfiguration som konsumenten faktiskt använder. Detta hjälper till att minska avvikelsen mellan laboratorieresultat och verklig prestanda.
Aerodynamik och däckmotstånd
Aerodynamik och däckmotstånd är två andra viktiga parametrar i WLTP. Fordonets aerodynamiska egenskaper, som påverkas av design och tillägg som takräcken, påverkar hur effektivt fordonet kan röra sig genom luften, särskilt vid högre hastigheter. WLTP tar hänsyn till dessa faktorer för att bedöma hur mycket de bidrar till den totala bränsleförbrukningen.
Däckmotstånd, som beror på däckets material, mönster och tryck, påverkar också bränsleförbrukningen. Genom att inkludera dessa faktorer i testerna kan WLTP ge en mer noggrann bild av fordonets verkliga effektivitet.
Testmetoder i WLTP
Förutom de specifika parametrarna omfattar WLTP även olika testmetoder för att säkerställa att resultaten är så realistiska som möjligt. Dessa metoder inkluderar dynamometer-tester, verkliga vägtester (RDE), och simuleringar av olika körförhållanden.
Dynamometer-tester
Dynamometer-tester, även kallade ”rulltester”, används för att simulera körning under kontrollerade laboratorieförhållanden. Under dessa tester placeras fordonet på en rullande väg som kan justeras för att simulera olika hastigheter, accelerationer och körförhållanden. Dynamometer-tester är en grundläggande del av WLTP eftersom de gör det möjligt att standardisera testförhållanden och jämföra olika fordon på ett rättvist sätt.
Verkliga vägtester (RDE)
RDE, eller Real Driving Emissions, är ett komplement till WLTP som utförs på verkliga vägar under olika körförhållanden. RDE-tester genomförs för att verifiera att de resultat som erhålls under dynamometer-testerna är representativa för verklig körning. Under RDE-testen mäts utsläppen i realtid med hjälp av en mobil mätutrustning monterad på fordonet.
RDE-tester ger en mer komplett bild av fordonets prestanda och säkerställer att laboratorieresultaten inte avviker för mycket från vad som kan förväntas under verkliga körförhållanden.
Simuleringar av olika körförhållanden
För att säkerställa att WLTP-testerna täcker alla tänkbara körförhållanden, används simuleringar för att modellera hur fordonet presterar under olika scenarier. Dessa simuleringar tar hänsyn till faktorer som trafikförhållanden, vägtyp, klimat och förarens beteende. Simuleringarna hjälper till att skapa en testcykel som speglar den mångfald av situationer som ett fordon kan möta i verkligheten.
Slutsats
WLTP representerar en betydande förbättring jämfört med tidigare testmetoder genom att inkludera mer realistiska och omfattande testparametrar och metoder. Genom att ta hänsyn till temperatur, växlingsmönster, vikt och utrustning, samt aerodynamik och däckmotstånd, ger WLTP en mer exakt och tillförlitlig bild av fordonens bränsleförbrukning och utsläpp. Testmetoderna, inklusive dynamometer-tester, verkliga vägtester (RDE) och simuleringar, säkerställer att resultaten är representativa för verkliga körförhållanden. Denna noggranna metodik hjälper konsumenter och tillverkare att bättre förstå och förbättra fordonens prestanda och miljöpåverkan, vilket är avgörande för att möta framtidens hållbarhetsutmaningar.