NEDC, eller New European Driving Cycle, är ett laboratorietest som infördes på 1980-talet för att mäta bränsleförbrukning, koldioxidutsläpp och andra föroreningar från personbilar. Det utvecklades för att skapa en standardiserad metod för att kunna jämföra olika bilmodellers utsläppsvärden. Trots att NEDC länge var den etablerade metoden, har det med tiden blivit tydligt att testet inte längre speglar verkliga körförhållanden på ett tillförlitligt sätt.
Utvecklingen och bakgrunden till NEDC
NEDC skapades för att ge konsumenter och myndigheter en enhetlig mätstandard, vilket var viktigt under en tid då miljöfrågor blev allt mer framträdande. Under 1980-talet fokuserade NEDC på att ge en teoretisk körprofil, vilket innebar att testerna gjordes under kontrollerade och idealiserade förhållanden i laboratoriemiljö. Syftet var att kunna få jämförbara värden mellan olika bilmodeller utan att påverkas av yttre faktorer som väder eller trafik.
Hur fungerade NEDC?
NEDC-testet bestod av två huvudfaser: en stadskörningsfas och en landsvägsfas. Stadskörningen inkluderade låg hastighet och många stopp-start-situationer, medan landsvägsdelen representerade högre hastigheter och längre körsträckor utan avbrott.
Det som kännetecknade NEDC var att körprofilerna baserades på teoretiska värden snarare än verkliga körförhållanden. Hastigheten var relativt låg, och testet inkluderade begränsade variationer i acceleration och inbromsning, vilket ofta gav resultat som inte motsvarade vad bilförare upplevde på vägarna i praktiken.
Varför blev NEDC föråldrat?
Med tiden blev det allt tydligare att NEDC-testet inte längre var tillräckligt för att spegla den verkliga världen. De förhållanden som testet baserade sig på ansågs föråldrade på grund av flera faktorer:
- Tekniska framsteg: Fordonstekniken har utvecklats enormt sedan 1980-talet, vilket inneburit att bilar har blivit både kraftfullare och mer avancerade. Detta gjorde att den statiska testmetoden inte längre kunde ge en rättvis bild av modern fordonskapacitet.
- Förändrade körmönster: Människors körvanor har förändrats med tiden. Med fler bilar på vägarna, nya typer av fordon och förändringar i infrastruktur, blev det tydligt att det gamla testet inte längre representerade dagens körförhållanden. NEDC tog inte tillräckligt hänsyn till sådant som moderna pendlingsvanor och skillnader mellan stadskörning och motorvägskörning.
- Krav på mer realistiska utsläppstester: Som miljöfrågor fick större politisk tyngd, ökade också kraven på mer realistiska utsläppstester. NEDC kunde inte fullt ut visa hur fordon presterade i vardagliga situationer, vilket ledde till att resultaten från testerna ofta skilde sig markant från vad bilägarna upplevde i verkligheten.
Övergången till WLTP
På grund av bristerna med NEDC valde Europeiska unionen att utveckla och införa ett nytt, mer modernt testsystem: WLTP (Worldwide Harmonized Light Vehicle Test Procedure). WLTP togs fram med hjälp av verklig kördata från olika delar av världen och är utformat för att ge en mer rättvis och noggrann bild av bilars utsläpp och bränsleförbrukning. Med detta nya test är det lättare för konsumenter att förstå hur en bil kommer att prestera under realistiska körförhållanden, och det bidrar till att uppnå EU:s miljömål.
Trots att NEDC tjänade sitt syfte i över tre decennier, var det till slut tvunget att ersättas på grund av förändrade krav och förutsättningar. Det föråldrade testet kunde inte längre ge en rättvis bild av modern körteknik och faktiska utsläpp. Den historiska utvecklingen från NEDC till det mer precisa WLTP markerar en viktig milstolpe i bilindustrins strävan efter att förbättra transparens och hållbarhet.