World Harmonized Light Vehicle Test Procedure (WLTP) är en globalt harmoniserad standard som används för att mäta bränsleförbrukning, koldioxidutsläpp och andra föroreningar från personbilar och lätta lastbilar. WLTP ersatte den tidigare NEDC (New European Driving Cycle) som testmetod, och är utformad för att ge mer realistiska och tillförlitliga data genom att spegla verkliga körförhållanden. För att förstå hur WLTP fungerar och varför den ger mer noggranna resultat, är det viktigt att granska de specifika testvillkor som används i denna procedur. Denna text kommer att utforska de olika aspekterna av WLTP:s testvillkor, inklusive testcykeln, körprofiler, temperaturer och andra faktorer som påverkar resultaten.
Vad är WLTP?
WLTP, eller World Harmonized Light Vehicle Test Procedure, är en testmetod som utvecklades av FN:s ekonomiska kommission för Europa (UNECE) för att tillhandahålla en mer realistisk och representativ metod för att mäta fordonens bränsleförbrukning och utsläpp. WLTP introducerades för att ersätta NEDC, som hade varit i bruk sedan 1980-talet men kritiserades för att inte reflektera moderna körförhållanden och verkliga användningsmönster.
WLTP skiljer sig från NEDC genom att den inkluderar en bredare variation av körprofiler och testscenarier, vilket gör att resultaten bättre speglar de förhållanden som förare möter på vägarna. Testmetoden omfattar olika hastigheter, temperaturer och växlingsmönster, och tar även hänsyn till fordonets utrustning och vikt, vilket påverkar bränsleförbrukningen och utsläppen.
Testcykelns struktur
En av de mest centrala aspekterna av WLTP är dess testcykel, som är uppdelad i flera faser för att simulera olika typer av körförhållanden. Dessa faser inkluderar låg, medel, hög och extra hög hastighet, vilket gör att cykeln täcker ett brett spektrum av körsituationer.
Låg hastighet
Den första fasen av WLTP-testcykeln simulerar stadskörning med låg hastighet. Under denna fas körs fordonet i en hastighet mellan 0 och 60 km/h, med flera stopp och accelerationer. Detta speglar de förhållanden som ofta möts vid körning i tätorter, där trafiken kan vara trög och ofta innebär många starter och stopp. Denna fas är särskilt relevant för att mäta bränsleförbrukningen vid låga hastigheter och vid kallstarter.
Medelhastighet
Den andra fasen av testcykeln fokuserar på körning med medelhastighet, mellan 60 och 80 km/h. Detta scenario simulerar körning på större vägar eller landsvägar där trafiken flyter jämnare och hastigheterna är något högre än i stadstrafik. Under denna fas utvärderas fordonets förmåga att upprätthålla en stabil bränsleförbrukning under mer konstanta körförhållanden.
Hög hastighet
Den tredje fasen av WLTP-testcykeln representerar körning på motorväg, med hastigheter mellan 80 och 100 km/h. Här testas fordonets prestanda vid högre hastigheter, inklusive dess förmåga att accelerera snabbt och bibehålla en högre marschhastighet utan att bränsleförbrukningen ökar för mycket. Detta steg är kritiskt för att bedöma hur effektivt ett fordon är på längre sträckor och vid konstant hög hastighet.
Extra hög hastighet
Den fjärde och sista fasen täcker körning vid extra hög hastighet, över 100 km/h. Denna fas simulerar snabb motorvägskörning och innefattar höga hastigheter med varierande accelerationer och inbromsningar. Extra hög hastighet är särskilt relevant för att utvärdera hur fordonet hanterar de mest krävande körförhållandena, såsom omkörningar och körning i hög hastighet under längre perioder.
Temperatur och miljöfaktorer
Temperatur spelar en avgörande roll i WLTP-testvillkoren. Medan NEDC-testerna traditionellt genomfördes vid en konstant temperatur av 20-30°C, genomförs WLTP-tester vid en standardiserad temperatur på 23°C. Det är dock viktigt att notera att den faktiska prestandan i olika temperaturer utanför detta intervall också beaktas, vilket ger en mer realistisk bild av hur fordonet presterar under varierande väderförhållanden.
Temperaturens påverkan på fordonets prestanda är särskilt relevant för bränsleförbrukning och utsläpp, eftersom både förbränningsmotorer och batteridrivna fordon är känsliga för temperaturvariationer. Kallare temperaturer kan leda till högre bränsleförbrukning och ökat slitage på batterier, medan varmare temperaturer kan påverka kylsystem och däcktryck, vilket också påverkar fordonets effektivitet.
Växlingsmönster och körstilar
En annan viktig aspekt av WLTP är att den tar hänsyn till olika växlingsmönster och körstilar. Till skillnad från NEDC, där ett enhetligt växlingsschema användes, anpassar WLTP växlingspunkterna efter fordonets specifikationer, såsom vikt och motortyp. Detta innebär att växlingsschemat under testen är mer representativt för hur förare faktiskt växlar i verkliga körförhållanden.
Körstilen har också en inverkan på testresultaten. WLTP simulerar både mjukare och mer aggressiva körstilar för att bedöma hur dessa påverkar bränsleförbrukning och utsläpp. Detta ger en mer omfattande bild av hur fordonet kommer att prestera under olika förhållanden, beroende på förarens beteende.
Inkludering av fordonets utrustning och vikt
WLTP går också längre än NEDC genom att inkludera fordonets utrustning och vikt i testvillkoren. Extrautrustning som luftkonditionering, takräcken, och större däck påverkar fordonets vikt och aerodynamik, vilket i sin tur påverkar bränsleförbrukning och utsläpp.
Under WLTP-testen beaktas dessa faktorer för att ge en mer realistisk bild av hur fordonet presterar med den faktiska utrustningen som köparen sannolikt kommer att använda. Detta gör att de officiella bränsleförbruknings- och utsläppssiffrorna som rapporteras är mer representativa för verklig användning.
Skillnaden mellan WLTP och RDE
Det är också viktigt att skilja mellan WLTP och RDE (Real Driving Emissions). Medan WLTP är en laboratoriebaserad testmetod som genomförs under kontrollerade förhållanden, är RDE en kompletterande testmetod som mäter utsläpp och bränsleförbrukning under verkliga körförhållanden på vägarna. RDE-testerna genomförs i olika miljöförhållanden, inklusive variationer i temperatur, altitud och körstilar, vilket ger en ännu mer komplett bild av fordonets prestanda.
Sammantaget ger kombinationen av WLTP och RDE en omfattande förståelse för hur ett fordon presterar både i kontrollerade laboratorieförhållanden och under verkliga körförhållanden. Detta gör det möjligt för konsumenter och tillsynsmyndigheter att få en mer korrekt bild av fordonens miljöpåverkan och bränsleeffektivitet.
Slutsats
WLTP representerar en betydande förbättring jämfört med tidigare testmetoder genom att erbjuda en mer realistisk och representativ bild av hur fordon presterar under verkliga körförhållanden. Genom att inkludera en bred variation av testvillkor, såsom olika hastigheter, temperaturer, växlingsmönster och fordonets utrustning, ger WLTP mer pålitliga data om bränsleförbrukning och utsläpp. Detta hjälper både konsumenter och tillverkare att förstå och förbättra fordonens prestanda i den verkliga världen. Genom att ta hänsyn till dessa faktorer bidrar WLTP till att driva bilindustrin mot högre effektivitet och lägre utsläpp, vilket är avgörande för att möta framtida miljöutmaningar.